Dagens äventyr...

Tänk att det alltid ska bli så tungt när jag handlar på Ikea... Kan bero på att jag alltid släpar hem en massa tunga värmeljus... Idag har jag shoppat en skrivbordslampa med. Så nu kan skolan börja. ;-)

Vilken känsla...

Att få sätta mig på tåget alldeles ensam, utan varken barn eller annat sällskap, är en härlig känsla. En stund för bara mig. Inget eller ingen som stör. Dessutom musik i lurarna och en bra bok i väskan. Ska bara blogga klart innan jag ger mig på den. ;-)

Idag är andra dagen som börjat med sol och värme trots utlovat regn. Jag har valt kläder för det senare men hoppas att det blir som igår. Då dök regnet upp först vid middagstid. Det blir ju roligare för barnen med sol och värme än hela dagar med regn...

Hemåt

Vi fick en riktigt härlig kväll igår. Det var bara en lätt bris, i övrigt alldeles lugnt. Kvällarna har snabbt blivit mörkare så Tony och jag satt i sittbrunnen till ljuset av fotogenlampan. Synd bara att myggen åt upp mina fötter...

Idag är det hemfärd som gäller. Även den är lugn. Grabbarna fick stanna kvar lite extra och sen åka hem med sin kusin och hennes sambo. Malin sover middag just nu så Emilia och jag passade på att smaska i oss lite goda chips. :-)

Orkeslös...

Och där försvann orken... Frukosten är avklarad, plock och städ av båten likaså. Dessutom fick vi lov (okej maken fick lov) att skura utrymmet där vi förvarar färskmaten. Missade läckage höll på att få egna liv. Allt annat än fräscht... Nu är det i alla fall rent. Så skönt!

Och jag borde väl fixa lunch nu men orken bara rann av mig. Även barnen med tydligen för två herrar sitter och läser i ruffen. Men det gäller att njuta av dom sista semesterdagarna. ;-)

Tankar inne från dass... ;-)

Yeay! En riktigt bra start på dagen! Emilia väckte mig vid halv nio och då sov alla andra fortfarande. Det känns som att jag har fått sova bra i natt. Däremot påstår men söta make att han inte har fått sova bra. Att jag har puttat ut honom... Kan jag väl aaaaaldrig ha gjort... *fniss*

Gårdagen blev alldeles toppen. Strålande solsken och härlig värme. Och bad. Vi grillade på kvällen och det var en av få kvällar när vi inte behövde klä på oss mer kläder redan till middagen. Så härligt.

Och dagen idag verkar bli en lika härlig dag! Det innebär sol, bad och lite tvätt. En kissolycka måste tvättas ren. ;-)

Hoppas ni andra också får en dag med strålande väder!!!

På väg

Efter en morgon med regnväder och rastlösa barn är vi nu på väg. Känns så skönt att veta att barnen kommer kunna springa av sig ordentligt så fort vi kommer fram... Dom är en aning rastlösa nu...

Soluppgång

När jag vaknade nyss lystes hela båten upp av ett gulrött sken från en jättevacker soluppgång. Vinden fick hela båten att vibrera. Strax därefter började ett fint regn falla. Det ökade på så att jag fick stänga till luckan som stod på glänt, så det inte skulle blåsa in en massa regn. Då kom en skarp blixt och kort där efter en rejäl åsksmäll.
Här kör vi alla modeller på väder så jag tror jag ignorerar hungern och sover en stund till. Det är ju ändå härligt att somna till regnsmattret...

Augustimåne

Jag och barnen är i båten. Tony körde hit oss direkt efter jobbet. Jag tänkte att det kunde va skönt att slippa åka två timmar kommunalt med alla fyra imorn så vi sover i båten i hamnen i stället och åker sen så fort Tony har slutat jobba.

Nattningen blev tyvärr ett riktigt kaos då Emilia hade jättesvårt att gå ner i varv och somna. Men trots kaoset har kvällen avslutats bra. Sebastian visade mig hur vackert augustimånen lyser på himlen och så spelade han och jag ett parti yatzy innan han fick hoppa i säng.

Nu ligger jag här i skenet av levande ljus och njuter av tystnaden. Eller ja, tystnad och tystnad... Barnen snusar, tamparna knirrar och i nån mast slår en lina... Dessutom far det omkring en moped med jämna mellanrum som tutar för fullt. Men härligt är det!

Skam den som ger sig!

Ringde till FK. Hon som svarade genast att hon skulle skicka mitt ärende vidare när hon hörde vad det gällde.

Jag tänkte att jag skulle få gå och vänta på samtalet hela dagen. Minst. Men en timme senare ringer en kvinna upp och berättar att hon skulle ta över mitt ärende och genast göra en utbetalning.
Min ordinarie handläggare hade gått på semester så jag hade hamnat i kläm.

Med andra ord, min ordinarie handläggare tänkte ifrågasätta intyget, gick på semester och när det uppdagades dög mitt intyg. Alltså kan det som den första handläggaren ifrågasatte inte ha varit så illa...

Ja, ja... Jag är nöjd, jag får pengarna och jag fick rätt mot FK. ;-)

Små och stora problem ;-)

Gomorron! Vad skönt det är att få vakna av sig själv. Ingen som väcker mig. Fast jag tror nog minsann vi borde börja vända tillbaka dygnet. Om dryga två veckor ska vi börja gå hemifrån mellan sex och halv sju. Det går alltså inte att sova bort hela morgonen då. Men vi har ju faktiskt semester den här veckan så några dagar till kan vi sova hur länge vi vill. ;-)

Försäkringskassan då? Nop, inte ett ljud från dom. Och då ska det ha stått i min journal att dom ska återkomma senast igår plus att jag lämnade samtal på handläggarens telefonsvarare. Så det blir alldeles strax ett väldigt surt samtal. Och ännu mer fortsättning följer...

Verkar bli fint väder idag. Får se vad jag och barnen hittar på. Funderar på att ta en tur till hamnen och titta på nya piren...

Hur gör jag nu!?

Jag har inte haft strul med försäkringskassan så överdrivet många gånger. Men när jag väl har det brukar det strula värre än värst...

Den 28 juni ansökte jag om sjukpenning (eller vad det heter). Det står inne på mina sidor att mitt ärende ska handläggas inom 30 dagar... Tiden gick och jag hörde inget från FK. Förra veckan tänkte jag att pengarna nog skulle dyka upp den 27/7, då det brukar vara utbetalningsdatum från FK till mig... Men nä, Inga pengar kom.

I måndags förmiddag, den 30/7, ringer jag till FK för att kolla vad som händer. Hamnar hos kundtjänst som kunde läsa i min journal att min handläggare ifrågasatte mitt läkarintyg. Jag frågade om det stod när hon skrivit detta - den 19/7, men ingen information var skickad till mig. Jag hörde att även hon i kundtjänst tyckte det var konstigt.
Hon frågade om jag ville ha numret till handläggaren men jag stod dumt till utan papper och penna och bad att få bli uppringd istället. Detta skulle ske inom två dygn.

Inget samtal under varken måndag eller tisdag. I morse kände jag att jag ville ta tag i saken. Ringer och hamnar hos kundtjänst. Där berättar den här personer att det inte är två dygn utan två hela arbetsdagar som gäller. Så när jag ringde i måndags fick handläggaren hela tisdagen och onsdagen på sig att ringa tillbaka. I mitt tycke är det tre dagar...

Jag bad om telefonnumret till handläggaren nu. Ringde på en gång och hamnade på en svarare. Personen i fråga skulle vara på plats klockan nio. Ringer igen ett par minuter efter klockan nio. Personen i fråga är inte anträffbar.

Så nu återstår att se när under dygnet hon ringer tillbaka. Det är ju svårt för mig att försvara min sjukskrivning när hon inte ens kontaktar mig om vad problemet är utan bara gör en liten journalanteckning...

Fortsättning följer...

Hemma!

Shit vad skönt det var att få vakna i min egen säng! Dessutom med min make bredvid mig...
För igår åkte vi hem, jag och barnen.
Jag bestämde mig i måndags att jag inte orkade ensamma mamman-livet mer då. ;-)

Igår morse vaknade vi till strålande solsken och halv storm. Plockade ordning allt på land och i båten under förmiddagen. På eftermiddagen hjälpte mamma och pappa mig att lätta från bryggan.
Att dra upp ankare i motvind är - tungt! Men det gick bra!
Kort därefter får jag inte i växeln. Ringer Tony i halv panik men det visar sig att det bara är knappen som fastnat utan att åka ut helt. Phu!
Runt hörnet möts vi av stora mörka moln och jag förbereder barnen för hur dom ska göra om vi hamnar i regnoväder...

Vi puttrar på och det gick riktigt bra. Sebastian var så duktig att hjälpa mig och höll reda på sina syskon. <3

Halvvägs blev molnen ännu mörkare och ännu fler. Stora tunga droppar började falla. Och slutade falla lika snabbt. Väldigt skönt. Speciellt som jag senare fick höra om skyfall...

En gul pinne på vatten jag inte var van att köra i gav lite lätt panik men det löste sig. ;-) Eller paniken kom egentligen av att min mobil kopplade ner mina samtal till pappa efter några sekunder. Jag ville ju bara få svar på hur jag skulle passera pinnen men molnen ville inte låta samtalen fortgå.

Hela resan avslutades med att vi hittade rätt plats vid bryggan (lånade mamma och pappas plats i Gustavsberg) och jag lyckades lägga till vid ybommarna utan problem. Ja, jag är stolt över mig själv!

Nu blir det några dagar på fastland innan vi åker ut igen. Denna gång med maken.