Hemma!

Shit vad skönt det var att få vakna i min egen säng! Dessutom med min make bredvid mig...
För igår åkte vi hem, jag och barnen.
Jag bestämde mig i måndags att jag inte orkade ensamma mamman-livet mer då. ;-)

Igår morse vaknade vi till strålande solsken och halv storm. Plockade ordning allt på land och i båten under förmiddagen. På eftermiddagen hjälpte mamma och pappa mig att lätta från bryggan.
Att dra upp ankare i motvind är - tungt! Men det gick bra!
Kort därefter får jag inte i växeln. Ringer Tony i halv panik men det visar sig att det bara är knappen som fastnat utan att åka ut helt. Phu!
Runt hörnet möts vi av stora mörka moln och jag förbereder barnen för hur dom ska göra om vi hamnar i regnoväder...

Vi puttrar på och det gick riktigt bra. Sebastian var så duktig att hjälpa mig och höll reda på sina syskon. <3

Halvvägs blev molnen ännu mörkare och ännu fler. Stora tunga droppar började falla. Och slutade falla lika snabbt. Väldigt skönt. Speciellt som jag senare fick höra om skyfall...

En gul pinne på vatten jag inte var van att köra i gav lite lätt panik men det löste sig. ;-) Eller paniken kom egentligen av att min mobil kopplade ner mina samtal till pappa efter några sekunder. Jag ville ju bara få svar på hur jag skulle passera pinnen men molnen ville inte låta samtalen fortgå.

Hela resan avslutades med att vi hittade rätt plats vid bryggan (lånade mamma och pappas plats i Gustavsberg) och jag lyckades lägga till vid ybommarna utan problem. Ja, jag är stolt över mig själv!

Nu blir det några dagar på fastland innan vi åker ut igen. Denna gång med maken.