Känner att jag är i en svacka just nu. Har tagit på mig för mycket, stressar för mycket. Sen tillkommer allt det där som inte går att styra över. Som också stressar. Och så allt det vardagliga. Barnen, skolan, hemmet. Ovanpå det ska jag orka med mig själv... Det är lätt att sätta sig själv i andra rummet. Att fortsätta i invanda fotspår.
Jag försöker vända på det. Det är allt annat än lätt. Prioriteringarna är väl inte som bästa alltid. Kanske just för stunden men inte i längden. Men när man är mitt i skiten är det lätt att tänka kortsiktigt. Fötterna borde få omvårdnad. Det är tråkigt, jobbigt, viktigt, välbehövligt. Jag vet så jäkla väl. Men det tar emot. En redan stressad morgon och så ska jag planera in ett moment till... Det är svårt. Så jäkla svårt. Mitt på dagens kanske jag kan få till det. Och i soffan borde jag inte ha några ursäkter. Men det är så skönt att bara släppa tankarna på alla måsten då...
Skolan, alltså barnens skola, stjäl energi. Det funkar inte som det ska. Den ena drabbas ordentligt och mår dåligt av det. Jag skulle behöva bråka lite där. Energin tryter. Den andra har problem som det redan bråkas om. Det tar för mycket energi...
För att nämna lite... Sen tillkommer min skola. Vi har grupparbete. Det är svårt att vara fullt fokuserad. Så får jag dåligt samvete för det. Livet är en ond spiral av stress och huvudvärk i dagsläget.
Jag vet att jag gör folk frustrerade med mitt gnäll, mitt sätt att lösa saker på och även att inte ta tag i vissa delar. Men jag försöker. Det kanske inte alltid märks. Men det är så jäkla svårt ibland när man bara vill dra täcket över huvudet och sova bort tiden. Hoppas vakna upp och allt är bra igen...
Men det är inte bara negativt. Jag har man, barn och vänner. Jag har mitt liv. Det är ändå ganska okej. Men som sagt, svackan är ett faktum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du kikat in.
Jag svarar i första hand på kommentarer här i min egen blogg!