Det lätta blev svårt...

Vigselringen hittades! Under mattan under vardagsrumsbordet. Ganska långt in. Hur ungen gjorde för att få ringen att hamna där har jag ingen aning. Men det är rent under mattan nu i alla fall. ;)

Idag sitter jag och skriver på sista uppgiften i svenskan. Min underbara vän Martina fick knuten att släppa med hennes förslag på ämne. Det blev ett tungt ämne, jag har valt att skriva om sorg kring ett barn som inte fick leva. Jag har skrivit massor och ändå känns det bara som om jag har ordbajsat utan att egentligen göra det. Den här gången kommer jag inte ha några problem att komma upp i miniantalet på orden. Jag kommer nog ha svårare att sluta innan jag når maxgränsen. Det blev ett ämne som berör lika mycket varje gång. Medan jag har letat fakta här under förmiddagen har jag hunnit fälla flera tårar. Fler kommer det bli. För än är inte intervjun skriven. Jag kände till slut att jag var tvungen att pausa en stund. Det är mycket tankar som vandrar i huvudet idag... Jag andas in, släpper ut luften och känner hur jag slappnar av. Det jag trodde skulle bli lätt att skriva om, även om jag förstod att det skulle bli sorgligt, är tuffare än jag hade förväntat mig...

Nä, nu ska jag ta och packa väskan. Ett litet återbesök hos läkaren väntar innan skolan. Man ska visst ta tag i saker och ting när det knasar... Så nu gör jag det. I alla fall en liten bit... Och ikväll ska jag krama om mina barn lite extra!