En sån där dag....

Vi har haft en riktigt bra påsk. Inte allt för många monster på besök trots att ungarna varit sockerspeedade mest hela tiden. Eller det kanske är just därför. Konstant godisintag gjorde gladare ungar. ;o)

Påskaftonen tillbringade vi hemma hos mina föräldrar. Målade ägg och roligast hade nog Malin. Och vi andra åt henne. Hon tappade sitt ägg konstant i bordet så det var mer sprickor än skal när det var dags att äta. Men kul var det!

Vi åt massor av god mat. Varje år funderar jag på samma sak - varför gör man en kallrättssittning och en varmrättssittning? Det måste ju vara smartare att servera allt samtidigt. Då minskar man risken för överätning. Nu äter man (jag) massor av sill, lax och ägg och är ju redan mätt när det varma serveras... Nån gång kanske jag lär mig... ;o)

I går var jag hemma med barnen medan maken hjälpte sin pappa ett par timmar. Jag fick fortsätta dras med min hemska huvudvärk hela dagen igår med och inte ens en dos med både alvedon och ipren hjälpte nämnvärt...

Även idag är huvudvärken här men faktiskt bara lite lätt! Men fortsätter det i veckan får jag nog kontakta en läkare. Nu är det inte roligt längre...

Idag är jag på lite bittert humör. Vet inte om det är jag som förstorat upp nånting till nåt det inte är eller om det faktiskt är så som jag tycker. Oavsett vilket gjorde det som hände att jag inte kände mig riktigt rätt behandlad. Men det är väl sånt livet är ibland. Bara att bita ihop och gå vidare... Med tanke på vad som hänt människor i min omgivning sista tiden är det egentligen ganska patetiskt av mig att gnälla.
Vill inte gå in närmre på vad som hände mig eller personerna i min omgivning, av respekt för alla andra inblandade men behövde ändå få skriva av mig lite...