Ja, så är vi då hemma. En lugn kväll blev det igår. Jag hann packa upp allt och det känns sååå bra!
Våra skumma grannar var dock i farten. Medan vi tömde bilden kraschades en ruta i lägenheten högst upp. Utåt. Så hela gården är full av glas nu. Vi hade en väldig tur som dels stod i porten när det hände, dels att Tony inte hade ställt bilen en meter längre fram.
Läskigast är att om inte Malin hade bajsat det sista hon gjorde i bilen hade jag nog bara satt ner henne i gräset bredvid bilen...
I morn ska hyresvärden få ett samtal. Nu är vi trötta på denna granne. Det här är inte första grejen. Han som bor mittemot oss, rakt under dom med trasiga rutan, har fått stå ut med ännu mer. Och efter igår känns det inte riktigt så tryggt som det borde...
Till nåt trevligare nu. Idag ska vi på fyraårskalas. Ska bli riktigt trevligt! Ungarna ska dessutom packa ner badkläder med. Lyckan är gjord!
Dessutom tvättas det för fullt. Tisdag, onsdag nånting smiter Tony och grabbarna iväg på ett par dagars äventyr och behöver ha lite rena kläder då.
Liten fundering...
Hur gör / tycker och tänker ni andra med barn...?
Hur ofta är det okej att ha barnvakt till barnen? Över natten?
Får man som förälder smita från barn och den andra föräldern och vara borta över natten på egna äventyr?
Finns det mer och mindre "godkända" anledningar att man som förälder får eller inte får vara borta från sina barn?
Så vad tycker ni?
Jag tycker det beror på VEM som är barnvakt. Om det är någon "inhyrd" eller om det är släkt/nära vänner.
SvaraRaderaDet beror på vem som är barnvakt, dvs hur bra barnet/ barnen känner personen som är det. Personligen lämnar jag sällan över mina barn till barnvakt, men det har hänt några gånger nu med lillan då jag börjat arbeta lite granna, men det är personer hon träffat tidigare.
SvaraRaderaSjälvklart är det ok! Barnen bör dock känna "barnvakten". I vårt fall har det varit mormor eller våra grannar. De senare har passat kortare stunder, och deras barn leker ofta med våra. De är akuta vakten, då det är smidigt med närheten.
SvaraRaderaJag har dessutom ett par gånger åkt på egna äventyr med barnen och nu ska pappan göra detsamma. Klart att man får frivilligt vara utan sina barn. Det betyder ju inte att man inte älskar dem. Det är väl ett steg för att lära dem livet.
Mamma/pappa kan inte alltid hålla handen. Eller ta alla törnar.
Jag tror de som känns rätt för sif själv e de rätta för barnet:)
SvaraRaderaPersonligen gillar jag inte att lämna bort mina barn vare sig till pappan eller någon annan.inte för att jag inte litar på han utan mest för att jag känner att jag har inte fött mina barn för att lämna bort dom ooh att jag mår bäst tillsammans med dom.
Jag har inget emot att min sambo åker iväg några dagar men jag skulle inte vilja att han tog med sig barnen,,,Dom blir stora än vacker dag och försvinner självmant.
Självklart finns det tillfällen när dom måste lämnas bort och då vet jag att dom har de bra.men jag sparar hårt på dom tillfällena.
Men som sagt var jag dömmer ingen man gör det som känns bäst för en själv:)
Johannah och Sandy - Jo, det förstås... Fast för egen del har vi bara haft barnvakter som barnen har känt...
SvaraRaderaSkrotis - Vi har också olika barnvakter, såna dom känner mer eller mindre bra, men dom känner alla.
Och jag tycker det inte det finns nåt negativt i att föräldrarna är borta från barnen. Varken tillsammans eller var och en för sig. I alla fall inte om det inte är nåt som händer typ jämt. Nöjen alltså. Hämta andan, vara lite vuxen. ;o)
Sen finns ju föräldrar som alltid måste vara borta regelbundet från sina barn när dom jobbar och jag har inget emot det. Tvärtom!!
Därför jag är lite nyfiken på detta, då det brukar vara okej att vara borta som arbetande men inte för nöjen...
Virre - en sund inställning! Huvudsaken är ju att man som förälder/föräldrar mår bra OCH att barnen gör det! Sen om man väljer att vara borta mellan varven eller inte, eller vara hemma och lämna bort barnen, det är ju upp till var och en...
SvaraRadera