Bröllopsdag!

Idag är det åtta år sen vi gifte oss, jag och Tony. Det känns som det hände alldeles nyligen och samtidigt för jättelänge sen.

Vi har haft våra upp och ner genom åren. Inte bara som gifta, utan under våra år tillsammans. I juni har vi varit tillsammans i 18 år. Det är länge! Och då har vi känt varandra ännu längre än så. En hel evighet.

Tony har foton på mig när jag är i Emilias och Oskars ålder från somrarna på Korpen. Både han och jag är ju uppvuxna på den ön på somrarna. Våra mammor likaså. Så ja, jag var inte allt för gammal när vi träffades första gången. Men det tog många år innan jag såg honom som annat än en vän.

Först i andra halvan av tonåren började jag se nåt annat än en vän. Men det var läskigt. Han är elva år äldre än mig. Han var ju vuxen. Hahaha. Jag tror att jag var den enda som nojade över ålderskillnaden. Det tog sin lilla tid innan det släppte helt. Men jag nojade i onödan. Ålderskillnaden märks bara när vi pratar om musik och barnprogram vi växte upp med. Och kläder. Hahaha!

Det var inte helt självklart att det skulle bli vi från början. Jag höll på att strula bort allt helt. Men så tog jag mig i kragen innan Tony tröttnade på att vänta. Som tur var. Vilket jag är oerhört glad för idag.

Vi har som sagt haft våra upp och ner. Vi har gått igenom oerhört mycket. Stort och smått. Positiva och negativa händelser. Vi har tagit oss igenom det och kommit ut starkare tillsammans.

Vi har fyra barn. Det har vi gjort riktigt bra! Jag förstår bara inte hur dom har kunnat bli så stora redan. ;-)

Jag älskar min man! För att han står ut med mig och mina humörsvängningar. För att han finns där för mig. För att han låter mig somna först när jag behöver det. För att han är han!

Jag älskar dig Tony!