onsdag 21 november 2012

Tankar om sorg. Eller nåt...

Skrev detta för en stund sen i en kommentar på facebook, om föreläsningen med Emma Jangestig -

Det var sorgligt, mäktigt, fint men Emma bjöd även på skratt.
Det kändes bra i själen att få höra henne själv berätta orden jag läst både i sociala medier och i boken. Och jag åker hem känslan av stor tacksamhet över det liv jag har.

Jag har vänner som har fått begrava sina barn. Tre gånger har jag varit i kyrkan och låtit blicken vila på en liten barnkista. Det är så otroligt sorgligt. Bland det allra värsta jag har varit med om.
Jag fick vara med och dela mina vänners sorg. Det går inte att förklara den känslan. Jag är glad att jag kanske har kunnat hjälpa dom på något litet vis samtidigt som det är så tungt att gå igenom något sådant. Och då har jag ändå bara gjort det vid sidan om. Hur starka är inte dessa människor som faktiskt tar sig genom förlusten av sitt eget barn. Sina egna barn.

På nåt sätt, efter att ha lyssnat på Emma Jangestig, kan jag tycka att det hon gick genom var värre. Hon fick inte reda på vad som hade hänt hennes barn från början... Eller nä, jag ska inte jämföra. Det är är lika hemskt oavsett. En förälder ska inte behöva förlora sitt barn.

I kväll är jag extra tacksam över det jag har. Mina fyra barn. Min man. Våra familjer. Det är lätt att ta allt sånt för givet. I dag stannar jag upp och är lite extra tacksam. Barnen ska få en extra puss innan jag somnar, min man en extra kram...

4 kommentarer:

  1. Det nästvärsta som kan hända är att förlora ett barn, det värsta som kan hända är när ett barn förlorar sina föräldrar.

    SvaraRadera
  2. Marlene, jag håller inte med. Alla barn "ska" förlora sina föräldrar. Oavsett ålder på barnet. Om jag är 1, 10, 30 eller 50 år. Det är det naturliga. Hemskt, ja, när barn är små. Men ingen förälder ska behöva överleva sina barn. INGEN. Det är det värsta en människa kan vara med om.....

    SvaraRadera
  3. Usch jag vet inte om jag hade klarat av att lyssna på hennes föreläsning :( det känns så hemskt och meningslöst. Och nej jag har inte orkat läsa boken heller... Kram vännen

    SvaraRadera
  4. Marlene och Skrotmamman - jag tycker också att det är värre att förlora ett barn än en förälder...

    Marie-Louise - boken är sorglig och hemsk men så värd att läsa.

    SvaraRadera

Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du kikat in.

Jag svarar i första hand på kommentarer här i min egen blogg!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...