Eftersom jag har ledig dag idag och maken kom hem igår hade jag bestämt mig för att tillbringa dagen hemma. Dessutom kunde jag ställa klockan lite senare eftersom jag inte behövde bry mig om att fixa till mig mer än nödvändigt och jag tänkte äta frukost med Tony när jag kom tillbaka från dagis.
Trodde jag...
Fem i sju, fem minuter innan vi ska gå, kommer jag på att Sebastian har en tandläkartid 8:20. Vilket betyder att vi måste åka 7:40 för att hinna. Och dessutom måste vi hinna med frukost innan. Och lämna tjejerna på dagis. Så snabbt som attan fick jag fixa smörgåsar till oss båda och när dom var klara kom jag på att Tony kanske skulle vilja ha frukost med... Så då var det bara att fixa det med...
Vi kom iväg, jag kunde lämna tjejerna i lugn och ro och Tony fick frukost. Men stressigt hann det bli.
Nu sitter vi på bussen, jag med mössa på. Jag fixade ju inte håret... Jaja... ;-)
Jag misstänker att jag nog får ställa klockan lite tidigare än vanligt ett tag fram över. Numera ska jag ju hinna göra frukost till min invalida make med. ;-) Eftersom han inte kan stå utan kryckor just nu är det lite svårt för honom att fixa maten själv. Men det är det värt. Jag får ju ha honom hemma hos mig i alla fall. <3
Åh fy det är så hemskt att behöva stressa på morgonen. Hur går för mannen din? Han är hemma nu iaf förstår jag. Kram fina
SvaraRadera