Lägg sen på en dos vardag med barn som inte vill som sina föräldrar och som visar det. Tydligt. Extremt tydligt. Och alla bråk som följer med det tar på den lilla energi jag har... Så, tråkblogg it is...
Hur gör ni andra för att orka med när bråken med barnen bara avlöser varandra? Med en 7-åring som bara skrattar åt allt, dåligt som bra och dessutom triggar sina syskon? För även om han inte är värst så upplever jag just nu att det är svårast att prata med honom. Visst, Emilia kanske inte är den mest lättpratade hon heller men det är ändå inte riktigt samma sak...
Jag brukar tänka på, när de är som värst, att jag har i alla fall två friska barn som KAN bråka. Sen blir jag självklart skitförbannad och less ibland också. Men hellre friska barn som kan bråka och trotsa, än att inte ha dem.
SvaraRaderaÅh det är så jobbigt. Jag vet precis hur det känns.
SvaraRaderaDet är supersvårt att komma förbi när det blir såna dagar.
Jag brukar i alla fall försöka komma på något som alla kanske kan vara med i att göra. Ellerom en inte får vara med så låter jag dom andra leka så hittar jag pånågot med den sista
skicka hit Oskar över helgen :-)
SvaraRaderaÅh jag har en sådan 7 åring hemma också , som bara retas och triggar igång bråk . Kommer du på någon bra lösning så hojta till :) .
SvaraRaderaKul att hitta in till din trevliga blogg .
Ha en skön kväll