Vilken härlig känsla att få vakna upp till en dag som kom att bjuda på strålande sol och över tio grader varmt ute! Det är en riktigt vacker höstdag ute!
Höstlovet är i full gång men jag går i skolan precis som vanligt. Inga lov här inte. Igår fick Sebastian och Oskar stanna hemma. Sebbe var på hajk i helgen. I ett dygn minus sovtid bar han på en tiokilospackning medan hans lag tävlade mot en massa andra lag. En kamp om vem som först skulle hitta alla 15 stationer. Jag misstänker att dom avklarade ett antal mil under dygnet... Klockan var långt efter midnatt innan dom var framme vid sovstationen... Detta medförde en trött och slut herre som behövde få vila en dag extra. Vi ordnade så grabbarna fick äta lunch med farmor och farfar. Det är skönt att veta att det finns nån där om nåt händer...
Inför dagen kom det protester från båda två om att gå till fritids. Jag kan förstå att Sebastian inte vill. Han går i sjätte klass... Det är han och en, eventuellt två till, som går på fritids i samma årskurs. Och jag vet att A är ledig den här veckan... Så jag pratade lite med Tony och vi kom överens om att grabbarna får stanna hemma idag. Idag får dom dessutom fixa lunchen själva. Vilket inte är nåt problem...
Det är en konstig känsla i kroppen idag. Nog för att jag vet att barnen börjar bli stora. Men så stora att som ska klara sig utan fritids?! Hur gick det till liksom? Men jag förstår dom. Jag var likadan. Ville hellre hem än till dagmamman... Och jag var mycket yngre än Sebastian. Med andra ord behöver Tony och jag förlika oss med att barnen börjar bli stora.... Det ska nog gå även fast det känns konstigt... :-)
Ibland är mamman extra kärleksfull... ;-)
Ja det är svårt att hänga med när de blir så stora.
SvaraRadera