Laddad för att det skulle kännas jobbigt, jag som annars inte brukar va känslig med barnen och sjukhus, åkte vi iväg hemifrån. Inskrivning på Astrid Lindgrens barnsjukhus och sen började väntan. Man har ju liksom ingen aning om det kommer bli en kort väntan eller ta flera timmar...
40 minuter fick vi vänta innan vi fick komma in på ett rum. Läkaren tittade på foten, klämde och kände. Och sa sen att vi skulle få åka hem igen. Hon tyckte att det skulle göra större skada att skära upp ett nytt sår i foten som vi ska hålla koll på och som ska läkas på nytt än att bara låta det vara. Det är ett litet föremål på ca 2 mm som gömmer sig i foten och läkaren sa att sånt brukar ta sig ut själv. Så vi låter det vara och håller bara lite extra koll så det inte verkar bli värre.
Skönt att hon slapp operation:).. Men de måste blivit en konstig känsla på samma gång eftersom ni var inställda på en !!!!
SvaraRadera