Är fortfarande ganska pigg, fast jag varit uppe sen klockan fem!!! ;o)
Jag och Malin gick på prommis efter att vi hade lämnat Emilia på dagis. Fick sällskap av Erica och hennes tjejer. Efter det hamnade vi hos Camillas... Hittade lite smått och gott där. Igen. ;o)
Vi avslutade med en lunch på Charinas. Mumsigt värre. Och hennes fika ska vi inte tala om. Jättegott till jättebra priser!
Passade på att ta hem Emillia tidigt från dagis med när jag ändå var i centrum
Medan jag var på rymmen hade Tony fastighetsskötaren hemma för att kolla vår ventilation - som inte var okej - och han såg hur vår spis såg ut och bestämde att vi ska få en ny. Bara så där.... Tyckte visst att den var lite väl rostig och handtaget satt lite löst. Tackar vi inte nej till. :o)
Måste bara berätta med...
I slutet av förra året lärde jag känna en mamma här i området. Hon har två barn, varav den ena i Emilias ålder. Vi träffades en hel del under vintern men det blev mer sällan på våren. Dels för att hon flyttade, dels för att min foglossning gjorde att jag aldrig kom iväg. Men vi hördes fortfarande av med jämna mellanrum...
I somras, när vi kom hem från semestern på sjön, pratade vi en hel del, speciellt via fb, och hon väntade med samma spänning som oss på att Malin skulle komma... Hon sydde ett supersött set med kläder till Malin.
Så, knappt en vecka efter att Malin fötts, fick jag ett meddelande från henne att hon tänkte ta bort mig som vän för att hon inte tyckte vi gav varandra något för att vi inte tyckte lika om saker och ting och för att jag var dålig på att höra av mig... (kan ju ha berott på att jag var på dryga tre veckor semester och var höggravid och totalt osocial och hade värsta foglossningen redan innan det men iaf....)
Så hon tog bort mig som vän på fb och sen dess har vi inte hörts... (presenten till Malin såldes på tradera...)
Igår var jag på Lindex och hennes man kom fram och sa hej och kikade på Malin... Då vände jag mig och och fick se att hela familjen var där inne. Hon vände och gick ut!!!!! Utan att ens säga hej!!!!
Jag konstaderade då att jo, vi tycker nog väldigt olika här i livet. Jag hälsar på människor jag möter, jag gömmer mig inte för dom...
För hon hade tydligen inte handlat klart, för typ en kvart senare såg jag henne komma ut från Lindex igen...
Så inte nog med att jag inte var värdig att vara hennes vän, det duger alltså inte ens att säga hej till mig!!!
Ja, ja... Det var väl lika bra att vi inte är vänner, för såna vänner vill iaf inte jag ha!
Istället har jag ju hittat andra vänner som är bra mycket trevligare!
Vad tycker ni, är halvdann kontakt med vänner en orsak att bryta vänskapen?
Pratar ni och håller kontakt med era vänner regelbundet hela tiden? Eller har ni peroider där ni inte hörs på länge och tar upp kontakten sen igen?
Dela med er!
hon är inte värd din vänskap, hon har förlorat en grym tjej i sitt liv! jag älskar att bolla tankar med dig och du har ofta så kloka tips och ideér om saker och ting, guld värt! jag och mina vänner hörs inte av varje dag, med några kan det gå månader emellan! men man vet vilka som är ens riktiga vänner, det är de som fortsätter bry sig och förstår att även om man inte hörs varje dag kan man vara vänner. massor av kramar!
SvaraRaderaNäe skit i henne, hon är inte själv en bra vän som kan behandla sina vänner så. Såå barnsligt!
SvaraRaderaJa har vänner som jag inte pratar med ibland på över ett halvår men när vi väl pratar så är det som det va igår. Då vet man att man har en riktig vän.
Jag är inte bra själv att höra av mig, jag försöker med jämna mellanrum men ändå är jag dålig på det. Tur att jag har folk runt mig som vet detta och finns kvar ändå.
Det är inget fel på dig.. det är henne det är fel på som inte kan acceptera att alla är vi olika och att man kan trots detta vara vänner, man behöver inte pratas vid varje dag eller flera gånger i veckan för att vara vänner.
Kraaam på dig!!
håller med - hon är inte värd dig... jag var tyvärr med om en liknande sak så sent som för två veckor sen... och då pratar vi inte om att vi är 14-åringar längre...
SvaraRaderaMin allra bästa vän som alltid finns där behöver jag inte träffa eller prata med - vi hörs när vi hörs - men vi har känt varandra i snart 30 år... har man barn, familj, hem och allt annat så hörs man inte hela tiden...
Men jag har också förlorat många "vänner" som inte förstår att man måste jobba mycket... för det gör inte dem..???!!!
Du behöver inte henne - men det är trist och det är ett svek som sätter spår tyvärr!
Kram på dig
Petra - det är ju just det, vi är inte 14-åringar längre...
SvaraRaderaMen men, visst det är trist att minsta en vän men å andra sidan är nog inte en sån vän så mycket att hänga i granen...
Och till er allihopa <3<3<3<3<3
Haha - jah - vad ska man säga... man får se till att såna människor inte blir energitjuvar bara...
SvaraRaderaMen det är ju så galet och konstigt så man blir paff! Själv står jag fortfarande med hakan ner i golvet... Kram
Petra - ja, jag blev såååå chockad när jag fick meddelandet att hon skulle ta bort mig som vän... Vad säger man liksom... Jag valde att acceptera och inte säga nåt även om det va väldigt trist.
SvaraRaderaMen att inte ens kunna klämma ur sig ett hej va verkligen det värsta!
Jag är glad att inte Emilia var med, för om vi hade hamnat i samma situation då hade det nog varit svårt att förklara hur några vi känner inte hälsar utan bara vände ryggen och gick.
en del människor är helt enkelt knasiga. man får nog se det som att hon inte mår helt bra helt enkelt. vet ju vem det är antar jag...
SvaraRaderasåklart man hör av sig i perioder och vissa mer eller mindre. hade själv en vän som bara slutade ha kontakt med mig, men hon var väldigt deprimerad och jag visste det inte hade med mig att göra utan att hon var avundjsuk på mitt liv och less på hennes. Jag skrev ett brev att jag ändå alltid finns här om hon vill prata och så lät jag det vara upp till henne.
Men att inte heja på en människa är rätt lågt, då har man helt klart egna problem. För jag kan med säkerhet säga att du Linda är en underbar människa :-)
<3 <3 <3
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
SvaraRaderaOch ja, jag kände att biten med att hon "gjorde slut" med mig var väl en sak, det var bara att acceptera. Det som störde va just att hon inte ens kunde säga hej. För det va ju inte så att vi var osams eller nåt...
Ok, nu måste jag faktiskt få försvara mig. Brukar inte läsa den här bloggen längre men en fågel viskade i mitt öra att det bloggats om mig.
SvaraRaderaJag och Linda har aldrig haft en nära vänskap, vi har endast känt varandra genom våra barn. Vi har heller inte känd varandra speciellt länge, endast några månder.
Dom månderna har till stor del bestått av gräl och konflikter. Jag och Linda tycker olika om i princip allting och det blir alltid en negativ stämning när vi umgås.
Senaste tiden kände jag starkt att Linda letade fel i princip allting jag tyckte eller tänke. Allt skulle ifrågasättas och kritiseras.
Jag försöker minimera personer/saker i mitt liv som ger mer negativ energi än vad den tillför possitiv. Min "vänskap" med Linda gav på slutet endast negativ energi och dålig stämning.
Eftersom det inte var en nära vän, eller någon jag känt länge valde jag helt enkelt att vara öppen och ärlig - berätta hur jag kände det och sa att jag helt enkelt inte tycker våran relation tillför något förutom irritation.
Linda kan inte ha värdesatt våran vänskap mer än mig eftersom hon inte ens behagade att besvara mig.
Och ja, jag sålde kläderna jag sytt till Malin på Tradera. Lika väl som jag lämnade tillbaka Dora boken vi köpt till Emilia till hennes födelsedag. Varför? För att vi varken blev bjudna på bebistitt eller Emilias kalas. Kanske löjligt, men jag hade nog räknat med det eftersom dom var på mitt barns kalas. Och sen eftersom jag skrev ett mail till henne med mina tankar och inte fick något svar alls antog jag att hon inte ville ha någon kontakt med mig.
Så till igår på Lindex. Jo, jag såg att du var där - men av samma anledning som jag nämner ovan så trodde jag helt enkelt att du inte ville ha något med mig att göra eftersom DU inte svarade eller hörde av dig när jag förklarat vad jag känner inför vår relation.
Och sen om du kollat noga inne på Lindex så såg du två barn som skrek och sprang åt olika håll. Vi valde att gå ut med barnen så dom skulle lugna ner sig. Jag gick tillbaka senare, ja, men då endast i sällskap med ett av barnen för att kunna kolla ordentligt.
Jag vet att Linda är en toppentjej, och säkert en riktigt bra kompis. Men vi är alldeles för olika för att kunna komma överrens. Alla passar inte ihop helt enkelt.
Fråga; Varför kom du själv inte fram och hälsade på Lindex? Du måste ju ha sett att jag jagade trotsiga barn och inte direkt hade möjlighet att bara avbryta det för att gå fram och hälsa?
SvaraRaderaDet är lätt att ösa över ansvaret på någon annan - men du själv har ju inte gjort någonting för att visa att du vill ha kontakt!
Oups så allt blev ditt fel nu helt plötsligt....
SvaraRaderaJag har själv varit med vid ett tillfälle när ni har umgåtts och kunde minsann inte märka av någon "negativ stämning" överhuvudtaget.... och den gången var det inga barn med så att ni endast känt varandra genom barnen är ju helt fel...
Och att påstå att man inte läser en viss blogg nuförtiden är ju lite knasigt, när det faktiskt syns vilka som går in o läser en blogg....
Börjar med att svara ang Lindex - jodå, jag såg att barnen var livliga men för det kan man säga hej!!!
SvaraRaderaOch jag stod och sms'ade när A kom fram till mig så jag skulle avsluta det och när jag tittade upp igen hade du redan gått!!
Och vet du, Malin var inte ens en vecka gammal innan du valde att bryta vänskapen! Hon kom på onsdagen, vi kom hem på torsdagen och valde att bara vara vi i familjen ett par dagar. På måndagen fick jag ditt meddelande. Med andra ord, jag tycker inte det var sååå lång tid. Inte ens hela familjen hade träffat henne då!
Dessutom var Emilia sjuk under den helgen.
Och vad gäller kalas för henne så valde vi att inte planera in nåt i förväg just för att vi inte hade nån aning om när Malin skulle dyka upp. Vi tog firande för henne pö om pö när vi träffade vänner.
Vilket betyder att du (och dom andra) säkert hade blivit inbjuden till både bebistitt och kalas inom den närmaste tiden, precis som alla andra!
Och att jag inte svarade - för det första blev jag så chockad!!! Och dessutom hade jag fullt upp med att vara nybliven mamma. Och sen rann tiden på...
Ditt meddelande till mig var ganska tydligt dessutom!
Jag själv har inte upplevt vår vänskap som enbart negativ även om vi inte alltid varit överens. Men jag tyckte det mestadels va positivt.
Linda, tråkigt att vi känner olika helt klart. Nu har jag iaf. sagt min version.
SvaraRaderaJohannah - klart det är tråkigt! Jag upplevde som sagt inte att allt var så negativt som du tydligen gjorde...
SvaraRaderaOch nu fick du en del svar med...
;-) och jag som är tvärtom - jag älskar olikheter - mina vänner får gärna vara helt olika mig - för det ger mig mer än om jag väljer vänner som är helt lika mig ;-)
SvaraRaderaI vuxen ålder kan jag uppleva att man har mängder med "bekanta" - men de är inte mer än så - men jag har aldrig känt något behov att tala om för dem varför man inte är "närmare vänner"... vissa är bara menade att vara bekanta - andra vänner... ibland är man bara inte kompatibla med varandra!
Petra - jag håller med. Jag gillar oxå när det finns olikheter! Dels så har man ju faktiskt massor av utbyte av varandras olika egenskaper och dessutom tror jag inte att jag skulle funka helt hundra ihop med en människa som var helt lik mig heller! Jag är ju ändå jag liksom, på både gott och ont!
SvaraRaderaOch åh så bra du beskrev det hur det är att ha vänner och bekanta!!!