Jag känner mig ledsen. En av mina bästa vänner, trodde jag i alla fall, har hux flux slutat svara mig... Bara så där, utan anledning. Jag kan i alla fall inte komma på något jag kan ha gjort eller sagt. Jag möts bara av tystnad sen en vecka tillbaka. Det känns riktigt tråkigt. Jag hoppas det är nåt som går över för jag vill verkligen behålla den här vännen...
Idag tar jag paus i rensandet. Vi har kommit en bit på väg. I alla fall med det vi gör just nu. Istället ska jag åka in till stan och träffa Martina. Det var alldeles för länge sen nu. En tjejdag på stan får det bli.
Och eftersom jag fick med mig en bok jag redan har läst får jag sitta här på tåget och lyssna till en massa bra musik på spotify och filosofera lite. ;-)
Hoppas ni andra får en fin dag. Njut av solen!
Livet i övrigt. Jodå. Vi rensar, möblar, rensar... Jag slänger, ungarna snor tillbaka... Fullt ös med andra ord... Men det blir bra. Sen, när allt är klart.
Minst kul av allt är att vi knappt vill använda grovsopsrummet längre. Det är nån som letar där inne på nätterna. Över en timme i taget... Och lämnar kaos efter sig. Sopor överallt. Till och med oöppnade murbrukssäckar har skurits upp... Så nu samlar vi på oss det som ska slängas för att köra till återvinningen istället. Bara lite mer omständigt...
Tjejmorsan skrev på sin facebook om hur hemskt det är med campinglivet och länkade dessutom till ett riktigt roligt inlägg som bekräftade detta. Det roligaste av allt är nog att jag/vi är den där familjen det skrivs om... Läs och jämför!
Vi campar inte i tält eller husvagn/bil. Vi åker båt. Segelbåt. Det går alltså sakta när vi ska ta oss nånstans. Båten har fem kojplatser, så det är tänkt att fem vuxna ska kunna sova i båten. Vi är ju sex personer i familjen. Det är alltså inte det lättaste att få ihop det... Men vi har improviserat så maken och jag sover numera bredvid varandra. Lyx! Hela 110 cm har vi att dela på. Inne i ruffen sover Emilia, Oskar och Malin. Ofta på varandra. I stickkojen (som ett litet hål i väggen bara att krypa in i) sover Sebastian. Han kryper bakåt i sömnen och tåflirtar då med sin pappa.
Vi puttrar från ö till ö. På vissa öar finns det brygga, andra inte. Då får man klättra av båten på en vinglig stege. Har man tur är bergkanten lite extra hal när man kliver av så man får åka rutchkana rätt i sjön om man kliver fel. Man blir då väldigt blöt.
Hygienen sköter man i havet. Man tvättar håret i den temperatur det bjuds på eller står ut med hår som klistrar sig på huvudet av smuts. För temperaturen kan vara allt från 14 till 21 grader. Vanligast i år var 16-19. Borsta tänderna får man faktiskt göra inne med sötvatten.
Det finns en toalett i båten. Under där barnen sover. Den fungerar inte. Kissa får man göra i en hink. Men det gäller att planera lite för nummer två. Har man tur finns toaletten på gångavstånd. Ibland får man ro över viken för att komma dit. Det gäller också att det är ledigt när man kommer. På populära öar är det gärna kö. En bra toalett är en sån dom grävt ett stort hål under fast med lite otur är det bara en bajstunna, gärna så full att man inte får ner rumpan över den. Ofta är det två toaletter på samma dass. Då får du höra grannen göra nummer två med. Men det plumsar inte, du hör dunset när det landar...
När man kommer till en ny ö tar man sikte på en bra plats att ligga på. Brygga är oftast att föredra. Beroende på väder, vind och populäritet så är det oftast andra båtar som valt samma hamn. Det kan då bli lite trångt. Fram med fendrarna. Dom där vita som ligger mella båtarna som skydd. Våra gnisslar fint mot grannbåtar. Hela natten. Och dagen. Man lägger dessutom till med ett ankare i aktern (bakom båten). Det skall kastas i så att det inte korsar alla andras ankare. Det brukar vara si och så med den biten i en stor vik med många båtar. Det gäller också att inte trassla in propellern i någons ankarlina - det medför att alla tittar på dig.
I fören (fram på båten) knyter man fast i brygga eller där naturen tillåter. Det innebär att en bergknalle kan ha ett stort spindelnät av linor över sig. Snubbla fram försiktigt. Linorna rör på sig.
På ställen med andra båtar ler vi glatt och hälsar när vi kommer. Fast nåde den som lägger till mot oss. "Mutter, mutter..." Det gäller att dom inte stör då. Men vi har inte så stort intresse av hur folk ser ut, själv bjuder jag ju på valkar och buskar både fram och bak. Men använd inte kokosolja - då surar jag...
I land grillar man. Helst på grillplatsen. Oftast finns det en eller två grillplatser till betydligt fler båtar. Då får man slåss om platsen eller hitta en annan. Helst inte mitt i ett pissmyrebo. Det är svårt att få en stilla måltid då. Tänk också på att alla ser vad och hur du äter.
Bäst är att laga lagom med mat. Kylskåp saknas. Maten förvaras under kojen (där man sover) mot botten där det är samma temperatur som i havet. Det innebär att flugorna tycker om att inventera om du har glömt att stänga nån burk. Se till att allt är tätt där under. Annars får du husdjur. Små och gulvita är dom. I flertal. Flugorna blir fler dom med.
Livet med barn i båten är trevligt. Från morgon till kväll skall flytvästen vara på (jo, det finns stunder när dom slipper) och det tjatas oftast mest hela tiden om att den ska vara på. Treåringen kan inte simma vad hon än säger. Barnen visar dessutom hänsyn till andra båtar. Bråken börjar inne i båten först när alla i familjen är väckta. Då hörs dom bara lite. Uppe på bryggan kan dom sköta sig. Dom hälsar på alla andra båtar, inspekterar hur båtarna ser ut, berättar vilken båt dom vill eller inte vill ha. Dessutom pratar dom gärna med andra båtägare. Att vara lite påträngande hör liksom till...
När vi släpper i land alla fyra barnen händer det att dom syns och hörs. Dom är faktiskt många. Och man delat faktiskt med sig av stranden och vattnet. Inget är privat.
Mer om djurlivet. Myggorna brukar vara många. Man vill helst inte ha dom inne i båten. Däremot brukar spindlarna bo i båten. Dom har tillstånd att bo längst bak, utomhus. Ibland blir det missförstånd och paniken brukar vara stor när en bamsing dyker upp inne i båten. I kojen. Under täcket.
Men friheten att få åka nästan var man vill, att alltid ha naturen runt omkring, att få lära barnen vad båtlivet innebär och tystnaden är värt allt annat!
Kom bara ihåg att handla godiset i förväg. Affärer finns bara på vissa öar... ;-)
Hemma igen på gott och ont... För visst är det skönt att vara hemma med dusch, tvättmaskin och stora utrymmen. Samtidigt innebär det att vi måste få ordning i det kaos vi ordnade inför tapetseringen. Dessutom ska grabbarna få flytta ut från tjejernas rum, äntligen. Jag och Tony har ju flyttat ut i vardagsrummet igen. Så vi har lite att göra.
Det är toppenväder ute och det känns väl lite så där att vara hemma en sån dag. Samtidigt måste vi ju få ordning. Halva ungskocken är ute och cyklar medan den andra halvan är inne och terroriserar. ;-) Eller just nu är jag och Malin också ute men annars så. Vi pausar lite innan sängen skall flyttas...
...Känns det lite extra svårt. Jag sitter på balkongen och lyssnar på syrsorna och anländande pendeltåg. Dom kommer ju precis utanför nästan... Då kan jag känna ångest över att vi släppte ett radhus med utsikt från en stor uteplats mot skogen...
...Vetskapen om att jag om en månad hade kunna haft tystnadsen som sällskap istället för ljudet av pendeltåg och motorväg gör mig lite låg...
Visst är det skönt att barnen och jag bara hade tre minuters gångväg hem från festen men samtidigt... Tänk om vi hade kunnat bjuda hem hela familjen på grillpartaj!!!
Yups, det känns surt och ledsamt idag även om beslutet är rätt. Det är nog tanken på att somliga andra blev så förvånade över vårt nej som gör det lite tyngre idag. För tänk, vi kunde ha flyttat om en månad...
Vilken dag! Först läkarbesök. Borrelia konstaterad. Känns så där men ändå väntat. Det efterföljt att apoteksbesök och sen hemgång. Väl hemma blev det lite möblande. Och ja, telereparatören kom. Strax efter halv fyra. För att kolla läget och sen boka tid om två veckor.
Hans besök följdes av tjugoårskalas! Tonys systerdotter Mickis fyller 20 år och firades redan ikväll. Supergod middag och tårtor som gav beslutsångest! Vilken kväll!!!
Klockan är nu tjugo i tolv. Fyra barn sover och jag sitter på balkongen med ett glas vin, några chokladbitar, levande ljus och bara ben. Jag har bara tagit på mig en kofta och termometern visar nästan 20 grader. Syrsorna är mitt sällskap och jag njuter! Och hör hur dom kalasar vidare....
Önskar jag kunde lägga mig på sängen redan nu... Är helt slut. Trött så in i vassen. Slipper laga mat i alla fall. Efter tre veckor borta får man äta pizza. Kvar att göra är att bära ut en soffa från barnens rum. Resten får vänta till imorn. Läkarbesöket likaså.
Men en dusch och ett glas rosé tänker jag hinna med idag. ;-)
Gårdagen blev toppen på alla sätt och vis! Emilia var väldigt nöjd med sin födelsedag och fick jättefina presenter. Regnjackan från farmor och farfar var så skön att hon tänkte ha den på sig idag. I strålande varmt bikiniväder... Tokfia. Och ja, efter nästan en vecka med otroligt blåsigt och en aningen för svalt väder kom badvädret tillbaka igår. Ljuvligt! Och det fortsätter idag med!
Idag är vi på väg hem. Nästan tre veckor har vi tillbringat tillsammans i båten, hela familjen. Och bortsett från dom sista blåsiga dagarna har det varit toppen! Vi har besökt många fina öar, träffat familj och vänner. En riktigt härlig semester och barnen är inte alls sugna på hemgång. ;-)
Hemma väntar hemmet i halvt kaos. När vi åkte iväg var hall och vardagsrum tömda på möbler för att målaren skulle kunna tapetsera om. Vilket nu är gjort. Jag var hemma en natt förra veckan. Hann flytta tillbaka lite möbler, så vi kan sova nånstans i natt i alla fall... Men fortfarande återstår massor att göra. Men bra blir det. Och nu är det ju äntligen återställt efter mögelskadan i vintras...
Mindre kul är att jag blir tvungen att ta mig till en läkare idag. En irriterande klåda i knävecket visade sig vara en stor röd ring... Misstänkt borrelia. Ja, jag ska gå till doktorn... jag hoppas att det dessutom är orsaken till att jag nästan hela semestern har känt mig så otroligt trött hela tiden och haft så konstigt ont i kroppen.
Hipp hipp hurra för Emilia som fyller 6 år idag! Som jag skrev häromdagen, hur kan tiden gå så fort?! Det känns konstigt att hon är så stor redan. Om några veckor börjar hon i skola! Sanslöst!
Den där söta lilla stora tjejen väckte sin mamma imorse, medan alla andra låg och sov, och frågade om det inte var dags för hennes presenter. ;-)
Dagen till ära har stormen dragit vidare, nu har vi bara svalkande vindar i sommarsolen. Ljuvligt! Strax vankas tårtfixande och kalasande för solstrålen!
Vad hände? Hur kunde tiden gå så fort? Hur kan hon redan vara tre år? Ja, Malin alltså.
Igår firades hon med massor av presenter och tårta. Vilken lycklig tjej!
Men fortfarande, var är min lilla tjej. Det har gått så fort det här året. Hon har slutat med välling, slutat med blöja dagtid och nattetid är på g, vagnen är undanplockad och i höst blir det en större avdelning. Å andra sidan kommer hon alltid att vara mitt lilla minimonster. ;-)
