Botten-napp...

Känner mig lite nere och deppig... Det dök upp redan igår... Bara så där... Allmänt låg och gråtfärdig... Egentligen utan nån speciell anledning... Eller... Det händer ju lite i livet. I mitt liv. I mina vänners liv. För även om deras liv inte är mitt liv så blir ju jag ledsen för deras skull med. Sån är jag.

I dag har jag vikt mitt stora tvättberg och stoppat in nästan allt i garderoberna igen. Bara ett stort lass med underkläder kvar. Dessa j*kla strumpor. Vet ni hur mycket strumpor det går åt i en familj på sex personer??? Alldeles för många. ;o)

Vi har plockat och dammsugit en sväng med. Känns bra. Oredan hemma som hopade sig efter en veckas sjukdom är undanplockat och jo, minsann det känns bättre nu.
Farmor och farfar kom förbi på en fika med och det var givande. Deras besök gjorde mig mycket positivare!

Dum som jag var tänkte jag inte på att äta nåt själv när jag matade Malin och eftersom inte kroppen sa till att den var hungrig så sitter jag här nu och är tokhungrig. Väntar på att maten ska bli varm. För den är under tillagning nu i alla fall. :o)

I kväll är det föräldrarådsmöte på dagis. Ska bli intressant. Dels är det ju strul med personalsitsen hos Emilia, dels har jag fått en massa bra råd från mamsen om hur dom gör med utelämning på dagis som jag ska ta upp.

Återkommer med hur det gick...

Nu väntar efterlängtad sen lunch och sen är det dags att hämta hem en bunt ungar!